Hellre hålla i penna än k-pist

Vi hade övat på hur snabbt vi kunde demontera och sätta ihop vår k-pist. Vi hade legat ute i fält och fruset häcken av oss i februari-kylan. Nu var det dags att se om vi klarade att skjuta ner fienden vid ”skarpt” läge. Det var min tur att gå upp på kullen för att se om jag kunde träffa målskyltarna som dök upp bakom buskarna. Jag lyfte min k-pist och sköt. ”För helvete, Smedjeback! Tror du att du är Rambo?” skrek fänriken i örat på mig. Jag hade gjort misstaget att skjuta från höften istället för från axeln…Nä, lumpen 1993 ledde inte till en karriär i det militära. Men det var inte därför jag hoppade av det svenska försvaret några år efter lumpen. Istället var det en övertygelse om att vapen och militär inte leder till säkerhet, som växte fram inom mig. Ju längre tiden har gått och ju mer jag har lärt mig om ickevåld har övertygelsen växt i mig att vi både kan och bör kämpa för nedrustning och avskaffandet av krig.

Från Mohandas Gandhi har jag lärt mig att man alltid ska ha dörren öppen för dialog och förhandling. Om det finns villighet från motparten att förhandla för en förändring som kan passa alla parter så behövs det inga aktioner. I början av Gandhis kampanjer skickade han ofta ett brev till motparten där han beskrev problemet och bjöd in till förhandling. I samma anda har Nätverket Ofog jobbat ett par år kring svensk vapenexport genom kontakt med politiker, myndigheter, polis och allmänhet. Den 7 februari 2008 var jag och några andra ofogare på möte med Saab (Sveriges största vapentillverkare) i Linköping. Jag frågade deras informationschef Jonas Lindell: ”Att Sverige har strikta riktlinjer när det gäller vapenexport är den officiella retoriken. Kan vi inte vara överens om att dessa ofta inte följs? Är det inte därför ohederligt att fortfarande prata om strikta riktlinjer? T.ex. att vi inte bör sälja till länder som är i krig. Vi sålda till USA både under invasion och ockupation av Irak. När det gäller mänskliga rättigheter så begås grova kränkningar i tex. Thailand dit vi säljer vapen”. Jonas: ”Jag kan inte skrivningen av riktlinjerna i detalj. Här känner jag att jag är ute på djupt vatten.” Vid mötet med Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) frågade Alvin Andersson vad ”säkerhetspolitiskt önskvärt” (som omnämns i riktlinjerna för svensk vapenexport) egentligen betyder. Andreas Ekman, generaldirektör på ISP svarade: ”Vid USA:s invasion av Irak gjorde Sveriges regering ett uttalande om att kriget stred mot folkrätten, samtidigt som regeringen konstaterade att den säkerhetspolitiska kopplingen till USA gjorde det viktigare att upprätthålla vår goda relation med USA, hellre än att kritisera invasionen.”

Mötena med vapenföretag och myndigheter är både ett sätt för att utbyte synpunkter och ett tillfälle att få mer information. Men det är inte alltid som dessa ger en all den information vi medborgare behöver för att kunna påverka frågan om vapenexport. Om så är fallet är vapeninspektioner en metod som man kan ta till. Ytterligare ett sätt att samla information är naturligtvis Internet. Man kan få förvånansvärt mycket information från företagens egna hemsidor. ISP och regeringen ställer också upp med diverse årsrapporter och skrivelser som i detalj beskriver svensk vapenexport. Om man vill jämföra hur svensk vapenexport står sig i förhållande till andra länders så är SIPRI en säker källa. Även journalister kan briljera ibland som med Uppdrag gransknings ”Vapenbröder” eller Sydsvenskans utmärkta artikelserie ”det svenska vapenhyckleriet”. Det är inte alla som orkar lusläsa torra rapporter eller har tid att räkna på vapenstatistik. Därför har vi knåpat ihop www.avrusta.se för att det skulle vara smidigt för alla att införskaffa fakta om vapenexport. När vi hade studerat fakta i målet kunde vi tyvärr konstatera att det var så illa som vi befarade. Svensk vapenexport har spårat ur helt och hållet. Detta har vi förmedlat brevledes till vapenföretagen, myndigheten ISP och politikerna i Exportkontrollrådet. Vi har också uttryckt dessa åsikter i insändare och debattartiklar. När jag skriver detta har vi än så länge inte varit särskilt många som pysslat med de saker jag har nämnt. Men vi nöjer oss inte med att vara ett fåtal som gör motstånd mot vapenexport. En folkrörelse för avrustning av svensk vapenexport är något jag hoppas på och drömmer om. Vi har börjat så smått att mobilisera denna rörelse genom att samla stöd för ett upprop för avrustning. När detta skrivs har drygt 100 personer och organisationer skrivit under inklusive den amerikanska historikern Howard Zinn och Mikael Wiehe samt organisationer som Kvinnor för Fred och International Fellowship of Reconciliation! Kampanjen har precis börjat så jag tror att det kan bli många, många fler. I 1800-talets England trodde nästan alla att det var stört omöjligt att avskaffa den brittiska slavhandeln. Men det gick! Det ger mig anledning att tro att svensk vapenexport (mycket mindre än Storbritanniens tidigare slavhandel) visst kan stoppas.