Första rättegången i Kampanjen Avrusta

I tre veckor hade mina vänner Cattis och Pelle suttit häktade på polishuset i Örebro. Sista gången jag såg dem var en regnig kväll den 15 oktober. Det blev en gruppkram för fem innan vi gav oss iväg i olika riktningar för att bege oss till olika vapenfabriker. Den 5 november var det dags för rättegång i Karlskoga tingsrätt. Vi var cirka 20 supportrar från Malmö, Göteborg, Örebro och Stockholm som hade samlats för att vara med när Cattis och Pelle försvarade sina avrustningshandlingar. Åklagaren Kristian Agneklev inledde med att lugnt och sakligt gå igenom vad som hade skett natten till den 16 oktober. Han ifrågasatte sen om ofogare hade gillat det om anställda från BAE Systems hade brutit sig in på Ofogs kontor i Göteborg och slagit sönder nätverkets utrustning. Pelle svarade att åklagaren hade fel. Han hade välkomnat en sådan handling från BAE (även om det inte hade funnits mycket av värde att slå sönder), eftersom det hade kunnat leda till en mycket intressant diskussion kring vapenexportens vara eller ickevara. Åklagaren kallade snart det första och enda vittnet: Leif Green, säkerhetschef på BAE Systems Bofors. Han berättade att hans företag hade lyckats reparera hydralcylindrarna som skulle användas i kanonerna. På grund av att dessa inte hade behövts kassera drog BAE ner skadeståndsanspråken från 450 000 till 200 000 kr. Green sa också att det tillkommer kostnader för försenade leveranser och skadat kundrykte, men att dessa kostnader inte kommer att krävas i denna rättegång. Ha tillade att även kostnader för säkrare dörrar med mera bör läggas på de åtalade. Något märkligt, kan det tyckas, att fredsaktivister ska betala ett vapenföretag för att de ska förbättra sin säkerhet så att inte fler inbrott kan inträffa!

Domaren frågade Cattis: ”Kan du tänka dig samhällstjänst som del av ditt straff?” Cattis: ”Jag anser att jag har gjort en samhällstjänst genom att förhindra att svenska vapen används.” I sin slutplädering hävdade Pelle att hans handlingar borde ses som nödvärn. Han gav ett exempel på där nödvärn är tillämpligt. Om det ligger en hagelbössa på en strand och man ser att en person är på väg att ta upp denna för att döda en människa skulle det ses som nödvärn att slänga hagelbössan i havet för att förhindra mord eller skada genom detta vapen. Situationen är analog med en avrustningsaktion som den Pelle var med om. ”Vi oskadliggör vapen som annars skulle riskera att döda människor i krig”, sa Pelle. Åklagaren höll inte med om denna handling kunde klassas som nödvärn och yrkade på 3-6 månaders fängelse. Domaren meddelade att det var dags för överläggning. Vi gick alla ut och väntade spänt i cirka en halvtimme på vad domaren och nämndemännen skulle besluta. När vi kom tillbaks meddelade domaren kort att Cattis och Pelle inte längre var häktade och att den slutgiltiga domen skulle komma den 12 november. Kramkalas utlöstes när Cattis och Pelle gick ut från rättegångssalen och mötte folkets jubel. De tillresta ofogarna åt lunch tillsammans med de nu fria avrustarna och firade en lyckad rättegång. På eftermiddagen åkte de fem av oss i aktionsgruppen till Örebro för att under två dagar planera vad vi kommer att göra under resten av kampanjen. Stämningen var på topp och viljan att göra fler aktioner stark.

Media har uppmärksammat rättegången en del. I vänstermarginalen hittar ni två inslag av Svt och en debattartikel i Aftonbladet. Den 11 november kommer Ordfront TV sända en debatt mellan Anders Svärd och mig om svensk vapenexport. Det kommer att läggas upp på: http://video.google.com/videoplay?docid=1029390453853624600

Fred,
martin