La Dolce Vita – aktivistens ljuva liv

Arbetslös, bostadslös, partnerlös, barnlös, ett kommande skadestånd på cirka en miljon, ett potentiellt fängelsestraff – ett recept för personlig lycka? Det kanske inte många kan ana, men skenet bedrar. Trots att alla dessa faktorer stämmer in på min nuvarande situation har jag aldrig varit lyckligare än idag och har anledning att tro att det bara kommer att bli bättre. Jag beslutade mig inte för att göra en avrustningsaktion för att öka min egen lycka, utan för att jag hoppades att det kommer att minska andras lidande. Ökandet av min egen lycka har kommit som en positiv bieffekt. Att utföra en aktion som kan ge fängelsestraff och stora skadestånd tror många är en stor uppoffring men jag vill påstå att detta val tvärtom kan förbättra ens liv väsentligt. Jag tror inte att det bara gäller mig själv. Parallellt med mitt engagemang mot vapenexport har jag fördjupat mig i lyckoforskning. I denna forskning har jag hittat ledtrådar till varför jag idag mår så bra. Här är sju anledningar jag har hittat till varför aktivism leder till lycka för mig. Skulle de också kunna gälla för dig tror du?

Utveckla styrkor: I boken Authentic happiness skriver Martin Seligman om vikten av att hitta sina egna styrkor och egenskaper och sen gå in för att förstärka och utveckla dem. Detta, menar han, ger en äkta och långvarig lycka. Att syssla med civil olydnad och direkt aktion innehåller så många olika aspekter att vara och en kan hitta just sitt specialområde. Det kan vara: praktiskt (hitta sätt att få upp en dörr), media, skriva, strategi, konst (banderoller, måla verktyg), relationer med polis och företag, juridik, web, foto, gruppdynamik, mötesteknik, opinionsbildning, informationssökning med mera. Jag tror att en av mina gåvor är det skrivna och talade ordet. Aldrig förr har jag haft så många tillfällen att utveckla denna förmåga och det är djupt tillfredsställande.

Sträva efter mål: I boken The how of happiness nämner Sonja Lyubomirsky strävandet efter mål som en av tolv ”lyckoaktiviteter”. Aldrig har jag kunnat ägna så mycket tid och energi åt ett tydligt och avgränsat mål som i Kampanjen Avrusta – att stoppa eller i alla fall kraftigt begränsa den svenska vapenexporten. Det är ett mål som jag själv har valt och något som jag är passionerad för – förutsättningar för att man ska kunna vara uthållig och tycka om vägen till målet.

Göra något för någon annan: I boken Why good things happen to good people skriver Stephen Post och Jill Neimark om den massiva forskning som visar att ens lycka ökar om man utför handlingar som gynnar någon annan, faktiskt blir givaren av hjälp lyckligare än hjälpmottagaren. Speciellt stark blir effekten om man inte får någon annan belöning för denna handling, som t.ex. en lön, utan att man gör det endast för sakens skull. Människor som ger av sin tid och energi till andra är lyckligare, lever längre och är friskare. Det kändes läskigt att slå sönder vapen och jobbigt att tänka på straffet, men när jag reflekterade över att denna handling faktiskt kunde rädda flera liv bleknande dessa tidigare tankar och ersattes av en stark känsla av lugn och av stolthet för att ha gjort en bra grej.

Materiell enkelhet: Det stora skadeståndet som kan bli en konsekvens av en avrustningsaktion är det som kanske skrämmer aktivister allra mest. Tanken på att leva på existensminimum är inget som lockar och ”pricken” som kan förhindra lån darrar många inför. Lyckoforskning visar att även om vår materiella välfärd har ökat konstant i västvärlden sen 1950-talet har lyckan ändå legat konstant. Det visar sig till och med att människor som riktar sig in mycket på öka sin inkomst och konsumtion sänker sin lycka eftersom den lycko-boost man får genom inköp är så kortvarig och ett ensidigt fokus på prylar gör att man försummar andra områden som kan ge långvarig och djup lycka. Alltså kan man se ett massivt skadestånd som en hjälp till att undvika att hamla i detta ”konsumtionsträsk” som vi alla riskerar att fastna i. När man stänger denna konsumtionsdörr öppnas genast många andra, man får tid och energi till att utforska andra sätt att leva. Svensk existensminimum är dessutom en materiell lyxnivå ifrån ett globalt perspektiv och ur ett strikt rättvise- och klimatfokus skulle man kunna argumentera att ingen borde leva över denna nivå.

Uppskattning: Alla har vi ett behov av att bli bekräftade, så också jag. Aldrig förr har jag fått så mycket uppskattning och pepp från kända och okända människor som tycker om vad vi gör i Kampanjen Avrusta. Detta är en fantastisk kick för självkänslan och indikerar att jag är på rätt väg.

Känsla av kontroll: Psykologisk forskning har visat att känslan av att ha kontroll över sitt eget liv är avgörande för hur lycklig man är. Människor som känner att de styr över sin egen skuta, som har inflytande över de stora besluten i ens eget liv mår betydligt bättre jämfört med de som känner sig som en kugge i ett stort system som de inte har insikt i eller beslutsrätt över. Idag pratade jag med en vän om det tvingande system av lönearbete som vi har i Sverige, den idé om att alla friska vuxna måste ha ett lönearbete på heltid. Mångas liv består också av att man tar lån för att köpa hus eller annat. Sen är man riktigt fast i systemet, utan kanske egentligen insett att man har stängt in sig i ett livslångt beroende av en arbetsgivare. Ett fängelsestraff på några månader eller kanske nåt år verkar vara milt i jämförelse. En viktig skillnad är också att vi som har valt att göra en aktion som kan ge fängelsestraff har gjort ett mycket medvetet val och har länge tänkt över konsekvenserna. Jag har aldrig känt mig mer i kontroll av mitt liv. Känslan av att ha gått min egen självvalda väg är stark.

Sammanhang: Den israeliska professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky myntade begreppet Känslan av sammanhang: att känna att man hör hemma, att känna mening, att man bidrar till helheten. Enligt honom är en känsla av sammanhang väsentligt för ens hälsa. Att verka för ett större mål: stoppa svensk vapenexport och ett ännu större: att stoppa all vapentillverkning och avskaffa krig, ger mig en nästan religiös känsla. När jag tänker på de många som har gått framför mig i sin strävan för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter fylls jag av tacksamhet och ödmjukhet av det som de har åstadkommit och för att jag får tillhöra de som kanske kan ge ett bidrag till en framtida värld i fred. För mig finns det inget bättre eller mer meningsfullt sammanhang att finnas i.

Det var mina sju lyckobringande faktorer i mitt liv just nu. Skulle vara intressant att höra vad som ger dig lycka i ditt liv? Skulle faktorerna ovan gälla för dig också? Hur kan de förstärkas maximalt i ditt liv? Finns det kanske andra faktorer som är viktigare för dig?

Fred,
Martin