Med och motgångar i Sveriges medialandskap

Jag brukar sova väldigt gott om nätterna. Inte denna natt. Låg och vred och vände mig. Tittade på klockan. Den blinkade 1.10, nästa gång 4.10. Lika bra att gå upp. Alarmet på de två mobilerna jag ställt stod på 5.00. Jag drömde om hur jag pratade i P1-morgon. Jag hade intervjuats i radio en gång tidigare, men aldrig i en rikstäckande kanal. Pirret kändes i hela kroppen. Skulle jag kunna företräda nätverket Ofog på ett sätt så att de andra ofogarna skulle bli nöjda? Skulle jag kunna förklara för allmänheten så att de förstod varför jag gjorde något som i mångas ögon är helt vansinnigt? Jag försökte skaka av mig ett ganska katastrofalt tv-inslag på de lokala nyheterna i Skåne som hade tagits i fredags i samband med en aktion vi i Ofog-Malmö gjorde vid Aimpoint. TV-reportern hade framställt det hela som en misslyckad aktion även om vi alla på plats var väldigt nöjda och jag gjorde inte inslaget bättre av att nästan ursäkta mig att vi inte vara bättre förberedda. Jag fick heller inte fram varför vapenexporten är så fruktansvärd. Efter att ha klandrat mig själv ett tag för en dålig prestation sa jag att jag minsann inte fick vara så hård mot mig själv. Vi aktivister måste vara snälla mot oss själva om vi ska orka. Jag har lärt mig inom lyckoforskningen att när man råkar ut för ett misslyckande ska man förklara det för sig själv genom att säga att det berodde på externa och tillfälliga faktorer. När jag tänkt till lite mer kring denna dåliga intervju kom jag fram till att det var himla tidigt på morgonen, jag var endast fokuserad på att komma över stängslet in på Aimpoint och hade faktiskt inte väntat mig att jag skulle behöva ställa upp på en tv-intervju denna regniga morgon.

Jag hade lyckan att få massvis med goda råd från kloka ofogare om vad jag skulle säga och hur inför P1-intervjun. De tyckte att jag skulle vara superengagerad, glad, ge komplimanger och samtidigt vara förbannad…i samma samtal. Det sista krävde mest ansträngning från mig – det ska extremt mycket till för att jag ska kunna bli förbannad. För att ta ner nervositeten några steg intalade jag mig själv hur roligt det skulle bli att vara med i ett spännande samtal om vapenexport och försökte se framför mig hur bra det blev – också tips jag har fått från lyckoforskningen.

Hur det blev får någon annan uppskatta. Inslaget kan lyssnas på genom att klicka här. Att döma av debatten kring en artikel i Sydsvenskan om Aimpointaktionen så är vapenexporten och de metoder Ofog använder en fråga som berör många – 60 kommentarer blev det! Om ni går in och läser kommentarerna märker ni ganska snabbt att alla inte är positivt inställda… Bland annat "Skaffa er ett liv" och "Ofog - dubbelmoralens hem?" men också kommentarer som "Ofog visar gott omdöme!" och "Fantastiskt!" Det finns lite mer jobb att göra för att få en kraftig opinion för nedrustning, men det förvånar väl knappast någon. Som Maj-Britt Theorin nämnde så är kampen lång men hon sa också att man ska vara otålig. Tycker att hon fångade in Ofog och våra metoder i ett nötskal med dessa ord – tänker långsiktigt OCH är otåliga. Maj-Britt, välkommen in i Ofog!

Fred,
martin