En hellyckad dag kring vapenexport i Eskilstuna

Gevärsfaktoriet – så hette vapensmedjan i Eskilstuna när den startades 1812. Idag heter den Saab Bofors Dynamics men många kallar den fortfarande vid sitt ursprungliga namn, berättar Agneta och Per, ett medelålders par som gästvänligt har öppnat upp sitt hem för två främmande fredsaktivister på jakt efter övernattning inför rättegång. Per och Agneta berättar att sen avrustningsaktionen i oktober förra året har vapenproduktionens etiska aspekter diskuterats mer än vanligt i Eskilstuna. Kändes peppande att höra samma dag som min första rättegång i Sverige.

Solen tittar fram när vi lyfter fram högtalarna på Fristadstorget i centrala Eskilstuna den 9 mars. Från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens kansli kom en fullastad bil med anställda. Deras generalsekreterare, Ola Mattsson, berättade om den växande vapenexporten och Kerstin Bergeå från Kristna Fredsrörelsen berättade om deras mångåriga arbete mot vapenexport. Kändes fantastiskt att ha detta moraliska stöd från Sveriges två största fredsrörelser! Peter Weiderud, ordförande i Broderskap – kristna socialdemokrater, pratade om lydnad och olydnad. En halvtimme innan rättegången skulle börja träffade Alvin och jag våra två advokater. Vi bestämde att Alvin skulle företrädas mest av sin advokat men att jag skulle ta försvaret helt själv. På det sättet hade vi både den juridiska kompetensen och möjlighet att prata fritt ur vårt aktivistperspektiv.

Utanför rättegångssalen samlades fler och fler personer. Många kände jag igen, men flera var okända för mig. Vilka var dessa fantastiska människor som hade kommit från olika håll i Sverige för att vara med på en rättegång i Eskilstuna? Oavsett så var jag så otroligt tacksam för varenda person som dök upp för att visa sitt stöd.

Innan rättegången var jag ändå ganska nervös. Tänk om domaren skulle avbryta oss varenda gång vi sa nämnde något om politik eller etik? Det skulle bli otrevligt. Men domare Lars Lindhe var extremt tillåtande och avbröt inte oss en enda gång. Åklagare Anna Asklöf, en ung kvinna med tilltalande utseende, började med att hålla sin sakframställan – förklarade vad som hade hänt natten den 16 oktober utifrån polisens förhörsprotokoll och kollade sedan med Anna och mig om det stämde. När jag nämnde att vi hade agerat enligt ickevåldets principer så grymtade hon till lite och sa att det där var väl inte ickevåld – att slå sönder saker. Jag började ge min definition på ickevåld men hon avbröt mig. Det var enda gången det egentligen hettade till lite grann.

Två anställda från Saab Bofors Dynamics var på plats för att vittna om avrustningen. Våra advokater tyckte att de hade presenterat otillräckliga siffror kring skadorna som uppstod vid aktionen. På frågor vägrade de anställda att svara på hur mycket ett granatgevär är värt. Domaren och nämndemännen höll med oss om att det var otillräckligt och dömde därför till avskiljning vilket innebär att ersättningsanspråket måste tas separat från de två åtal vi hade riktade mot oss. Det var väldigt bra för oss eftersom vi då får en rättegång till att förklara vårt syfte med avrustningen och vikten av att ingripa mot vapenexporten. Jag hade också ett ”olaga intrång”-åtal och ett ersättningsanspråk på omkring 300 000 kr för en aktion i november på Aimpoint i Malmö. Här ville dock inte domaren avskilja detta. Anna och jag får veta vad domen blir kl. 14.00 den 16 mars.

Efter rättegången, som både Alvin och jag var mycket nöjda med, drog vi och andra fredsvänner till restaurang och senare till Ung vänsters lokal där Kafé Avrusta hölls. Förutom mingel och fika med nya och gamla vänner bjöds det på film, fredsrapp, frågestund om vapenexport och avrustning. Kvällens höjdpunkt var för mig att träffa Jonna och Ellen – de 11-åriga tvillingarna som bojkottade lussande för Saab Bofors Dynamics för att de är emot vapenproduktion. Inför alla förklarade de varför de hade vägrat att vara med på lussandet för vapenfabriken. Jag delade med mig varför jag var så imponerade över deras handling. Dels väntade de inte att vara olydiga för freden tills de blev 35 år (som jag), dels var de olydiga på hemmaplan vilket kräver mer mod än som jag att vara olydig på bortaplan. Världens framtid är ljus med sådana som Jonna och Ellen!

fred,
martin

Läs gärna också Alvins blogginlägg om rättegången.
Här finns det bilder från rättegången.