Kollo i cell 6 på häktet Drags i Norrköping

Den 6 april flyttades Pelle och jag till Norrköpings andra häkte på Dragsgatan, Sveriges äldsta häkte. Den enkla anledningen till flytten var att de behövde våra enkelceller till andra med restriktioner (till exempel att de inte får träffa några andra). Det tråkiga var att Annika inte kunde följa med oss eftersom endast män sitter här på "Drag's". Om vårt första häkte i Norrköping (på Stockholmsvägen) var som ett charterhotell så är häktet Drags som ett kollo.

Det skall erkännas att jag aldrig har varit på kollo men jag kan tänka mig att det har många drag av mitt nuvarande liv i detta häkte. Precis som på ett kollo är man här några veckor eller kanske ett par månader och får chansen att träffa nya människor. Det är enkelt möblerat med våningssängar, två stolar, en vask och ett skrivbord på varje rum. Alla måltider äter man gemensamt med de övriga intagna. En lång kö bildas snabbt när maten kommer och ofta frågas det efter om det inte finns mer mat. Efter frukosten går vi alla ut en timme på rastgården, stor som en normalstor fotbollsplan med en grusplan, gräsmatta och en rabatt med påskliljor som blommar. Några sitter i solskenet och spelar kort, några spelar fotboll, nästan alla röker. Två gånger i veckan är kiosken öppen, en lucka på en av byggnaderna på rastgården. Här köper jag telefonkort, frimärken, chips och en TV-bilaga. "Du tar alla mina frimärken" klagar kiosktanten leende när jag köper två ark frimärken.

På eftermiddagen när posten kommer är det fest! Fina hälsningar har kommit från kända och okända, även några utlänska, från USA och Schweiz!Min mamma skickade en femtiolapp så att jag kunde köpa lite påskgodis - gulligt! Fyra dagar i veckan får vi en timme på gymmet. Styrketräningsmaskinerna är de populäraste. Jag håller mig mest till motionsmaskinerna. Min favorit är crosstrainern, där man går upp och ner samtidigt som man spakar fram och tillbaka med händerna - svetten porlar. På slutet av gympasset kan man titta in i biblioteket som ligger bredvid. Igår lånade jag några romaner och en bok om livets mening.

Det är förvånansvärt smidigt att på vår avdelning dela två toaletter på knappt tjugo man. Särskilt med tanke på att de rätt ofta används till tjuvrökning, eftersom häktet är rökfritt sedan 2007.Sänglampor, klockradio och cd-spelare är förbjudet i cellerna eftersom deras elektroniska kontakter så ofta används till att tända cigaretter med. Trist för mig som har ett starkt behov av att lyssna på musik!

I torsdags övergick kollo-känslan till att mer likna konfirmationslägerkänslan. Vi bjöds ner i häkteskyrkan vilket tydligen bara sker cirka varannan månad. Det förvånade mig att en så stor andel, nästan alla (inklusive en muslim), hängde med på gudstjänsten. Denna häkteskyrka, landets äldsta invigd 1791, är inrymd i häktets huvudbyggnad. Frikyrklig känsla i sin enkelhet med vita väggar, rejäla kyrkfönster som släpper in rikligt med ljus på de gamla kyrkbänkarna. Smånervösa som konfirmander, tisslande och tasslande, sätter vi oss ner, klädda i våra gröna mjukisutstyrslar. När alla är tänkta att läsa med i gudstjänst-häftet eller sjunga med i psalmerna är de flesta av oss däremot käpptysta. Svältfödda på musik njuter vi när den unga kvinnliga kantorn stämmer upp i skönsång. Vid förbön erbjuds vi att tända ljus och sätta i ljushållaren. "Får man tända mer än ett", frågar en intagen. "Tänd så många du vill", säger den ena prästen.

Klockan kvart i fem kommer lägerledarna... nej, jag menar vakterna, och säger godnatt och låser dörren till vårt rum.

Fred,
Martin