Lika farliga som självmordsbombare?

Under en morgonpromenad ute på rastgården började Pelle och jag prata med ett par vakter. Vi kom in på den tekniska utvecklingen och hur övervakningssamhället växer fram i Sverige. Den ena vakten trodde med bestämdhet att vi två övervakades av både Saabs säkerhetsavdelning och Säpo. "Men det gör ju inte så mycket eftersom vi är öppna med vad vi gör. Vi har ju inget intresse av att fly undan lagen", sa Pelle. "Ni är ju bland de farligaste", sa den andra vakten. Andra kriminella går det att jaga, men ni är beredda på att ta ert straff. Ni är lika farliga som självmordsbombare! Det finns inget försvar varken mot dem eller mot er", utbrast vakten, och tillade "men ni verkar ju snälla."

När vi kom tillbaka till vår cell efter den sköna utevistelsen reflekterade Pelle över det faktum att också vi två lätt glömmer ickevåldets kraft. Ofta känner vi oss så små och obetydliga att det är svårt att föreställa sig att säkerhetstjänster av olika slag skulle vara det minsta intresserade av att följa våra steg. Men då skall man komma ihåg vilka lärdomar ickevåldets historia ger oss. Pelle och jag är långt ifrån villiga att ge våra liv i kampen, vilket självmordsbombare är. Det är dessutom väldigt lätt att hitta människorättskämpar som ger upp otroligt mycket mer, till exempel de aktivister som jag nyligen läste om i tidningen Västsahara som kämpar för att Marockos ockupation av deras land skall upphöra. Många av dem har suttit i fängelse under ohyggliga förhållanden. Förutsättningarna i svenska fängelser är naturligtvis rena lyxen i jämförelse. Ändå skrämmer hotet om fängelsestraff de flesta av oss (inklusive mig själv den mesta av tiden) till lydnad. Men när vi lyckas att bryta den rädslan och blir beredda att ta ett fängelsestraff för vår övertygelses skull då blir vi "farliga", eller i en positivare tolkning - en förändringskraft för fred som stadsmakten Sverige inte rår på. Det är ickevåldshistoriens lärdomar till oss. När väl rädslans övervinns och ickevåldet släpps lös är det få krafter som kan stoppa framväxten av ett bättre samhälle.

Fred,
Martin

Ps. Det är nu med stor sannolikhet klart att Pelle och jag stannar på häktet åtminstone hela maj. Brev och besök välkomnas!