Efter promenaden är det en lucka på tjuga minuter innan det bär iväg igen. Under en timme kan man antingen studera eller gå på gym. Denna möjlighet erbjuds fyra dagar i veckan. En äldre man har en tyska bok under armen. Han går in till höger där lärare finns som hjälper dem som vill läsa in grundskole- eller gymnasienivå. Här finns också ett bibliotek. Men de flesta av oss viker in till vänster, till gymet. "Vad skall du köra idag?" frågar en intagen en annan. "Axlar, och du?" "Ben". Det är så man ökar muskelmassan maximalt, får jag lära mig, genom att köra en muskelgrupp per dag. De allra flesta går in i styrketräningsrummet där det finns allehanda maskiner. Pelle och jag håller oss enbart till motionsrummet där det finns löpband, rodmaskin och träningscyklar. Vår favorit är crosstrainern där man gör en cirkelrörelse med fötterna samtidigt som man med armarna drar i spakar. Efter 30 minuter, 4.1 kilometer senare och 376 kalorier förbrända på denna maskin dryper svetten. Nog med motionsträning för idag. Efter lite stretching går jag över till biblioteket och bläddrar i några böcker.
Väl tillbaka på avdelningen tar jag tag i min handduk och schampo och försöker komma först till duschen. Vi är åtta på avdelningen som delar på en dusch och en toalett. Det går förvånansvärt smidigt. Egentligen får man inte ha schampo och deodorant på rummet (vet inte varför) men det har jag ändå. Minimal civil olydnad på häktet minus öppenheten för jag gömmer hygienartiklarna för vakterna.
Det serveras en currygryta med ris till Pelle och mig. Pannbiffar, potatis och brunsås till de andra. Vår veganmat genererar ofta djurrättsliga samtal. Killen med de mest muskellösa armarna på avdelningen berättar att han jobbat på Scan. Han berättar om hur hans kollegor ofta drev på grisarna med deras strömförande påkar allt för hårt enligt hans tycke. "Jag har större förståelse för ert djurrättsengagemang än för ert hamrande på vapen", säger den före detta scanarbetaren. Killen bredvid honom i soffan berättar att han var vegetarian i ett år efter att ha sett ett reportage om djurindustrin på Uppdrag Granskning. "Du skulle i alla fall vara starkare om du åt kött", säger en man dömd för utpressning. "Det tvivlar jag på. Jag heller inget behov av att vara starkare än idag" svarar jag honom. "Men vad gör du om du är ute med din flickvän (har för övrigt ingen flickvän...) och två stora killar vill ta henne? Då måste du ju kunna försvara henne!" säger han som om det vore en självklarhet. Intressant (och lite deprimerande) att denna idé om att mannen med sin muskelkraft bör försvara sin "värnlösa" kvinna. Lunchen är slut. Jag tar med mig en kopp nybryggt kaffe på mitt rum och avnjuter det med en bit mörk chocklad. Vakterna låser dörren.
Fred,
Martin
5 kommentarer:
Intressant läsning...även om jag är tveksam till era metoder avseende sabotageverksamheten...lite naivt tänk om man frågar mig.
Så länge det finns nationalstater så finns behovet av att kunna skydda staten.
Jag har ofta tänkt att om man som tjej vill minska risken att bli utsatt för våld när man går hem så verkar det dumt att ha manligt (köttätande) sällskap. Om de förväntas försöka nita alla idioter man stöter på så tigger man ju om våldet. Då går jag hellre själv och slinker undan.
Ja verkligen...klokt...visst finns det tjockon till köttätare som man gör bäst i att undvika.
Men då ska man just göra det, undvika. Eller springa ifrån...antilopen försöker inte slåss mot lejonen. Aborren försöker inte slåss mot gäddan. Lyckligtvis är rätt, naturligt skapta vegetarianer alltid både snabbare och uthålligare än onaturliga muskel/fettberg.
Om nån följer Robinsson så fanns just ett sådant utpräglat kött/muskelberg med...ohh vad han skröt om sig själv och sin köttförmåga, hur stark han var osv.
Det visade sig att han sög, hårt.
Han klarade inte att anpassa sig till lägre mattillgång, han blev svagare än de andra, han klarade inte tävlingarna, han blev svag och inte uthållig...ha hamendbleg
Härligt inlägg Martin! Bra med denna lilla serie med små närbilder av din vardag.
Daniel -- tänk på att avrustningen/sabotagen inte riktar sig mot vilken vapenexport "till försvar" som helst, utan till den mest extrema som Sverige sysslar med. Det handlar om granatgevär till USA:s vansinniga krig i Irak, haubitsar till Indiens bombardemang av Kashmir och Jasplan till Sydafrika och Thailand trots enorm fattigdom, motstånd från det civila samhället och, åtminstone i Thailands fall, en auktoriär regim som ligger i intern konflikt. Sådant varken behöver eller ska Sverige stödja! Det är destruktivt och ohållbart varje dag det pågår och att då gå in och hamra på vapnen, försiktigt och väl förberett, som Martin tycker jag är helt rätt! För en vitalisering av debatten och för att konkret störa denna vämjeliga verksamhet.
Jag säger så här...det är lätt att stå utanför och vara moraliskt högtstående. De som säger ja till dylika affärer måste däremot ta ansvar för hela Sveriges väl och ve.
Att exportera militär materiel till USA kan tyckas idiotiskt för att ta ett ett av exemplen. Men ska Sverige själva kunna klara sitt försvar måste vi kunna samarbeta med andra nationer och få köpa materiel av dem.
Att då inte sälja till exempelvis USA med motiveringen att vi tycker ni är dumma...vore att skjuta sig själv i foten.
Som sagt, det är lätt att stå utanför, att inte behöva ta ansvar att verka moraliskt högtstående med hög moral och svansföring.
Jag tycker i stort att förhållningssätten andas pubertal naivitet och brist på förmåga att se större sammanhang.
Men jag är säker på att de som utför sådana aktioner vinner hjältestatus i just dessa naiva pubertala sammanhang. Det finns alltså en statusvinst för dessa som är nog så viktig, det blir en identitet. Oavsett hur totalt verkningslösa dessa aktioner i realiteten är...
Slutligen...jag önskar inget högre än en värld utan vapen överhuvudtaget. Realiteten är dock sådan att alla länder har behov av en försvarsmakt. Faktiskt även fattiga länder...ska de inte få kunna försvara sig?
Skicka en kommentar