Ni som följt min blogg vet att mina tidigare inlåsningar har påmint om retreat, chartersemester och kollo. Min sista tid som fånge, ute på ett fängelse med lägsta säkerhetsgraden, kan bäst liknas vid en folkhögskolekurs. Här har jag ett litet rum för mig själv med säng, skrivbord, bokhylla, TV och garderob. Kök, vardagsrum, dusch och toalett nås via korridoren. Här ges mer ansvar än på ett kollo. Man får vara ute på dagarna hur mycket man vill - till klockan nio då avdelningen låses. Precis som på en folkhögskola förväntas det att du tar ansvar för egna studier (eller arbete). Jag sa till läraren här att jag mycket gärna skulle vilja skriva på en bok om lyckoforskning och det accepterade hon med detsamma; lycka! Från 9-16 vardagar kommer jag alltså att läsa och skriva om lycka. Precis som på en folkhögskola finns här många aktiviteter man kan ägna sig åt utöver en vardagliga arbete. Här finns gemensam jogging alternativt stavgång, möjlighet att spela tennis, pingis, badminton, fotboll, beach volleyboll och minigolf. När jag skriver detta en lugn söndag arrangeras tipsrunda och trekamp.
En skillnad från en högskola är att vi bär fotboja 24 timmar om dygnet. Som tur är så är det inte en sådan som man ser på Björnligan i Kalle Anka - ni vet ett metallklot som sitter fast vid benet med en stor svart kedja. Nej, här är det istället ett lätt plastspänne med en elektronisk dosa som sitter fast runt benet. Om vi passerar utanför anstaltens område registreras det direkt hos vakterna. Men jag njuter i fulla drag av den betydligt större frihet jag har här i jämförelse med häktet. Bara det att inte längre behöva kalla på vakter när man behöver gå på toaletten är en befrielse. Att kunna öppna sitt fönster och höra fåglarna. Att få en ingivelse, följa den, gå ut och läsa en bok på trappan i solskenet - underbart!
"Är du vegan?" frågar en kille i matsalen. "Ja", säger jag och väntar mig den vanliga visan om att kött är det nturliga, men i stället säger han "jag har varit vegan sedan jag läste "Djurens frigörelse" av Peter Singer men nu är jag vegetarian. "En likasinnad!", tänker jag glatt. På promenaden runt anstalten berättar han att han varit aktiv i antifascistiska grupper och att han har börjat läsa juridik i Lund.
På kvällen tar jag fram min ask med after eight. Dessa köpte jag på pressbyrån på Linköping centralstation den 21 mars, kvällen innan aktionsnatten. Jag avnjöt några av dem tillsammans med Annika och Pelle under småtimmarna inne på Saab-området. Denna choklad har legat inlåst i två månader i ett skåp på häktet. Först nu har jag fått tillbaka den. Medan jag nu njuter av choklad- och mintsmaken väller minnena från aktionsnatten över mig. Känns nästan som att det hela vore en dröm.
Fred, Martin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar