Sista anhalten: anstalten

"Olämplig klientkonstellation" stod det på beslutet från kriminalvårdens placeringsenhet, syftandes på Pelle och mig. De hade av detta skäl placerat oss på två olika fängelser. Gissningsvis för att vi inte skulle ha möjlighet att konspirera ihop nya kriminella upptåg. Det hade vi å andra sidan haft stora möjligheter att göra under de drygt två månader vi satt häktade tillsammans. Jag kan inte säga att jag höll med kriminalvården i deras beslut. Pelle och jag är en ytterst lämplig konstellation! Vi stöttat och peppat varandra under häktestiden. Under de stista dagarna med varandra började vi skissa på en bok om lyckoforskning som vi vill skriva tillsammans. Den 27e maj var det dags för oss båda - "förpassade" - på kriminalvårdsspråk, att förflyttas ut till fängelser. Pelle kördes ut till anstalten Viskan utanför Sundsvall och jag skulle ut till anstalten Skenäs utanför Norrköping. De är båda så kallde öppna anstalter, vilket innebär den lägsta säkerhetsgraden i det svenska fängelsesystemet.

Samma dag som jag skulle iväg pratade jag med en kille som trots sin låga ålder har stor erfarenhet av fängelselivet. Ett av hans många tips var att om jag skulle "få på käften" var det inte särskilt klokt att säga till "plitarna" (nedsättande ord för vakter) om det, för då kunde jag åka på ännu mer stryk av andra intagna. Det värsta man kan göra enligt de intagnas etiska regler - förutom sexualbrott - är att gola (skvallra) för en vakt. Visare, men också något mer nervös inför min "volta" (strafftiden i fängelse), packade jag mina sista saker.

Redan i bilen från häktet fick jag smaka på den ökade friheten livet på en öppen anstalt skulle innebära - jag slapp bära handklovar. Det kändes konstigt att uppleva nya synintryck när mitt liv i två månader hade bestått av samma hus och gångar dag efter dag.

"Oj vad mycket prylar du har med dig", sa anstaltens vakten vid inskrivningen när jag leddes in på hans kontor. Ändå tycker jag att jag försökt att minimera mina medhavda ägodelar under min fängelsetid. "Jag kanske inte är så materiellt minimalistisk som jag tror", tänkte jag när jag satt och tittade på vakten som gick igenom allt i mina två stora blå soppåsar. "Det här är polisitskt material så det får du inte ha i ditt rum", sa vakten och höll upp ett flygblad från Ofog, ett tygmärke med fredssymbolen på och liknande saker. "Ska det här också klassas som politiskt material?", frågade han en kollega och räckte över Regeringens skrivelse 2008/09:114 om svensk vapenexport. Intressant, tyckte jag, om de hade ansett att regeringens egen rapport om vilka vapen som skickas ut och i vilka mängder, skulle klassas som om den kunde inspirera till kriminella handlingar. Efter ett kort samtal dem emellan konstaterade de i alla fall att rapporten borde klassas som information av allmän karaktär och därför fick jag ta med mig den in på rummet. Jag hade även med en vit säck fylld av kriminalvårdens kläder - istället för gröna nu i beige, blå och röda toner - när jag blev ledd till det nya rum jag kommer att kalla mitt fram till "muck" (frigivning) den 2 juli.

Fred, Martin

Ny adress:
Martin Smedjeback,
Anstalten Skenäs
Fack 11
610 31 Vikbolandet


På bild: anstalten Skenäs