”Du, tillhör du förtroenderådet?” frågar en ung mustaschprydd kille bredvid mig i matsalen en annan kille i min ålder vid mitt bord. ”Ja”, svarar han. ”Det är för jävligt att vi ska behöva betala över två spänn minuten för samtal till mobiler. Fattar inte kriminalvården att nuförtiden är det knappt någon som använder fast telefoni längre? De ska väl inte gå med vinst på våra telefonsamtal?” säger han upprört. Förtroenderådskillen lovar att ta upp ärendet på nästa möte men vågar inte lova någon förändring för det enda de kan göra är att presentera de intagnas synpunkter. De har egentligen ingen reell möjlighet att påverka, ungefär som ett elevråd, fast troligtvis med mindre makt.
Jag hoppas att förhållandet mellan Sveriges riksdag och regering är mer jämlikt men man kan börja undra. I avsaknad av dansande kring någon majstång har jag roat mig (nåja) med att under midsommarhelgen läsa protokoll från riksdagens debatt om Sveriges vapenexport 2008 som hölls den 23 april. Hans Linde från Vänsterpartiet, frågar varför det ansvariga statsrådet för vapenexport, handelsminister Ewa Björling, inte finns närvarande då regeringens skrivelse om just vapenexport presenteras. Trots upprepade frågor om detta får han inget annat svar än att hon är en upptagen kvinna. Det är regeringen som är ansvarig för vårt lands vapenexport men när denna fråga ska dryftas i riksdagen behagar regeringens högsta representant för vapenexporten inte att infinna sig. Kanske är det förståeligt för den rapport om vapenexport som regeringen presenterar är sprängfylld med motsättningar och moraliska kullerbyttor. I ”Regeringens skrivelse 2008/09:114 Strategisk exportkontroll – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden” står bland annat att ”Ett land som exporterar vapen har ett stort ansvar att se till att dessa inte hamnar i orätta händer” och att det ”ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att/…/samverka med likasinnade länder/…/med såväl civila som militära medel.” Vilka är då dessa ”rätta händer” och ”likasinnade” som vi har exporterat till under 2008? Av de 60 länder vi exporterade till hittar vi bland andra Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Pakistan. Det sägs också i skrivelsen att vid vapenexport så ska hänsyn tas till respekten för mänskliga rättigheter, huruvida det råder spänningar eller väpnad konflikt i det mottagande landet och huruvida exporten allvarligt skulle störa landets hållbara utveckling. Låt oss se om dessa hänsyn tas genom att titta på exemplet Pakistan dit vi exporterade vapen för 850 miljoner kronor under 2008. En av de stora vapenaffärerna med Pakistan är radarsystemet Erieye. Bara kostnaden av denna affär var tolv gånger högre än landets samlade årsbudget för sanitet och vatten, i ett land där 118 000 människor dör varje år på grund av diarréer. Dessutom förekommer det allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och en väpnad konflikt med Indien. I en utmärkt motion av Hans Linde m.fl. (v) och en lika välformulerad motion av Max Andersson m.fl. (mp) tas många av dessa motsättningar upp angående Sveriges höga svansförning när det gäller mänskliga rättigheter och vårt faktiska handlande i vapenexporten. Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade gjort 24 reservationer angående regeringens skrivelse men begränsade sig till att begära omröstning för endast tre av dem (av tidsskäl). Miljöpartister och Vänsterpartister reserverade sig konsekvent mot regeringens handlande när det gällde vår dramatiskt ökade vapenexport. Från något annat parti var det endast en stackars socialdemokrat som reserverade sig i endast ett ärende. Det är fascinerande och dystert. Är det verkligen inte fler socialdemokrater som kan tänkas ha något problem med att vi exporterar tonvis med vapen till diktaturer, till krigförande länder och länder där hundratals miljoner människor är kroniskt undernärda? Eller är partipiskan så hård att ingen avvikande röst tillåts? Jag är i alla djupt tacksam över att det i alla fall finns riksdagsledamöter som orkar gå emot strömmen och verka för en annan vapenexportpolitik. Jag ska skriva ett vänligt brev till dessa fina miljöpartister och vänsterpartister som står upp för freden.
Fred,
Martin
