Kyrkligt upprop mot JAS till Sydafrika

Sydafrika ligger mig extra varmt om hjärtat. Det var här mitt engagemang började. Det var under ett månadslångt utbyte i mitten av 90-talet med den sydafrikanska kristna studentrörelsen som jag på ett påtagligt sätt såg vad fattigdomen betyder. Idag är det Sydafrika toppköparen av svenska vapen i form av högteknologiska JAS-plan. En liten nätt affär på 42 miljarder kronor i ett land där miljoner sydafrikaner fortfarande går och lägger sig hungriga.

Idag publicerade f.d. ärkebiskopen KG Hammar och Sveriges Kristna Råds nuvarande ordförande Karin Wiborn tillsammans med f.d. ärkebiskop Tutu kravet JAS-affären måste upphöra och pengarna betalas tillbaka. Jag är väldigt glad över att Sveriges kyrkor nu kommer ut starkt mot Sveriges vapenexport. KG Hammar har trappat upp sitt engagemang i frågan sen han blev ordförande i Göteborgsprocessen, ett kyrkligt initiativ till att problematisera vapenhandeln. Det är djärvt och bra att nu be dem riva upp JAS-affären. Om det sker en ordentlig utredning kring korruption så tror jag att det faktiskt kan ske.

Desmund Tutu har tidigare gått ännu längre i sitt motstånd mot JAS-försäljningen till Sydafrika genom att ställa sig bakom våra avrustningsaktioner.

Sveriges och Sydafrikas kyrkor rymmer miljoner av människor. Min förhoppning att åtminstone några av dem kan dras med i kampen mot vapenexport. Då kan stora saker börja hända.

fred,
martin

Dagens DN-debattartikel: "Försälningen av Jas till Sydafrika måste stopppas"
Världens blogg skriver: "Vapenexport och korruption"

Finansiering av freden

Låt mig börja med att säga att jag känner mig privilegierad. Jag har en möjlighet att syssla med sådant som ger mig djup mening och som jag tycker är roligt, nämligen fredsarbete och ickevåldsaktivism. Det fick jag förmånen att göra även under mina sju år på Kristna Fredsrörelsen. Skillnaden var att då hade jag en generös månadslön som strömmade in varje månad på mitt konto. Det har jag inte nu. Jag har sjösatt ett företag som drar in lite då och då på utbildningar som jag håller. Men det räcker inte för att täcka mina basala utgifter som mat och husrum, även om jag lever betydligt billigare nu genom att jag delar lägenhet med flera och har dragit ner på andra kostnader också. En annan skillnad är att jag nu är mycket friare i mitt engagemang. Jag kan göra radikala aktioner utan att fråga någon om lov och jag behöver inte lägga ner tid på att skriva långa EU-ansökningar eller rapporter till Sida. Jag kan istället hålla på med konkret aktivism och politiskt påverkansarbete. Denna typ av arbete ger dock ingen inkomst och är inte möjlig utan människor som vill stötta min verksamhet. I nuläget har jag ett par vänliga själar som varje månad ger mig en summa så att jag ska kunna fortsätta jobba med denna typ av fredsarbete. Det behövs dock mer ekonomiskt stöd för att jag ska kunna fortsätta på detta sätt.

Nu i dagarna har jag jobbat mycket med att förbereda inför avrustningsrättegången i hovrätten. Claes Borgström (fd jämo) har lovat att ställa upp som Annas och min försvarare. Jag jobbar också med att fixa kringarrangemang till rättegången så att vi kan få så mycket uppmärksamhet för vapenexporten och ökat engagemang för fred från denna händelse som möjligt. Nyligen släppte ISP siffrorna för 2009 års vapenexport. I samband med detta skrev jag ett pressmeddelande för detta tillfälle där vi från Ofog berättade om vad vi tycker om denna dödliga export. I lördags fick jag en artikel publicerad i Fria tidningen om ”Olydnad för fred och rättvisa”. Detta är några av de saker som jag har möjlighet att göra på grund av att vissa väljer att stötta detta arbete med en enskild gåva eller ett kontinuerligt givande. Kanske har du lust att möjliggöra att jag kan fortsätta med detta?

fred,
martin

P.S. 1: Mitt bankkontonummer:
Swedbankkonto:
Kontonr: 3.327.991-0
Clearnr: 8214-9
(Var vänlig skriv "Gåva och ditt eget namn (om du vill)" i meddelanderaden). Om du vill ge ett månadsstöd, kontakta mig gärna på smedjeback@gmail.com

P.S. 2: Inga av mina pengar går till böter eller skadestånd. Dessa kommer jag vägra att betala.

”Jag stödjer Martin Smedjeback som månadsgivare eftersom jag vill ha en bättre värld, en mindre våldsam värld, en vänligare värld. Martin har i andra sammanhang bevisat sitt engagemang och sin förmåga att nå konkreta resultat. Det kommer han att kunna göra ännu bättre nu när han är aktivist på heltid. Mitt ekonomiska stöd ser jag som en synnerligen god investering.” Magnus Welander, systemutvecklare

Plogbill = plogbil?

Snön ligger fortfarande i drivor i Mjölby. Värmen börjar komma men fortfarande dyker plogbilen upp då och då och röjer bort snön. Det får mig att tänka på något jag hörde i januari. En kompis till mig berättade att när han gjorde lumpen i mitten av 90-talet i flygvapnet fick han uppgiften att vakta JAS-plan som stod inne på en flygbas. Innan de värnpliktiga skickades ut för att patrullera militärbasens stängsel gav ett befäl dem instruktioner. Enligt denna kapten skulle de se upp för ”plogbilar”. Dessa var kända för att köra in med sina stora snöröjningsfordon på militära baser genom att ramma stängsel och andra hinder för att komma åt flygplanen. Min kompis berättade för mig att han i sin fantasi såg se dessa plogbilar komma körande mot honom. Endast utrustad med ett automatvapen skulle han knappast kunna värja sig mot dessa dödliga fordon.

Plogbillar (stavat med två l) är kända för att helt ickevåldsligt och med handburna verktyg avrusta vapen. Oftast kommer de gående och aldrig har de använt plogbilar. Man blir ju nyfiken hur denna vantolkning har uppstått. Är det ett ärligt språkligt missförstånd? Eller är det svenska försvarsmakten som medvetet demoniserar oss avrustande fredsaktivister? Någon som vet får gärna underrätta mig.

I ett humoristiskt videoinslag nedan berättas det om några ”farliga” amerikanska plogbillar som gick in på en kärnvapenbas i USA november 2009.

fred,
Martin

Rekordhög vapenexport under 2009

Idag presenterade ISP Sveriges vapenexport under 2009. Denna dödliga export fortsätter att nå nya höjder. Den uppgick till 13,6 miljarder kronor under förra året. Under 2000-talet har vapenexporten tredubblats från vårt land. Aldrig förr har Sverige exporterat vapen till ett sådant högt värde.

Näst störst köpare av svenska vapen är Sydafrika. 1,7 miljarder kronor fick de betala för de svenska vapnen under 2009. Som ung student var jag i Sydafrika. Året var 1996. Det var första gången i mitt liv som jag såg verklig fattigdom. Det kändes som ett slag i magen. 15 miljoner sydafrikaner lever på under 20 kr om dagen. De kan inte vara säkra på var deras nästa mål mat ska komma ifrån. Till detta land väljer Sverige att sälja svindyra JAS-plan. Trots att riksdagen har lovat att man ska ta hänsyn till ett lands förmåga att bekämpa fattigdom vid alla politiska beslut. Programmet som lovar detta heter Politik för global utveckling.

Kärnvapenmakten Indien är också en storköpare av svenska vapen. Hamnar på sjätteplats av 2009 års vapenimportörer av Sverige. I årtionden har Sverige sålt vapen till Indien och dess rival Pakistan. Enligt Defence World ska granatgeväret Carl Gustaf slutlevereras till Indien under 2010. Drygt 900 miljoner kostade våra vapen Indien under det gångna året. Jag åkte till Indien i februari under 2009. Under mitt besök intervjuade jag gräsrotsaktivisten Elsie Jacob, en 63-årig kvinna som jobbar med de fattiga på landsbygden. Hon sa till mig: ”Vi vet att Sverige säljer vapen till Indien. Det är ingen hjälp för vårt land, det gynnar bara vapenindustrin. Vapenexporten till vårt land sker på bekostnad av de fattiga som får ge sitt liv på grund av försäljningen. Pengarna ni tjänar på vapenexport är blodspengar.”

Den 21 april kommer Anna Andersson och jag ställas inför Svea hovrätt för en avrustningsaktion i Eskilstuna under 2008 av just granatgeväret Carl Gustaf. Kanske de 14 granatgevär vi oskadliggjorde skulle till just Indien?

En majoritet av Sveriges befolkning vill förbjuda svensk vapenexport. Det är många. Riktigt lika många är vi inte som aktivt kämpar för att detta ska bli en verklighet. Men även mindre grupper kan åstadkomma större förändringar. För att statistiken över vapenexporten för 2010 ska gå nedåt tror jag att vi måste trappa upp kampen. Det brukade vara Gandhis recept när utvecklingen inte gick åt rätt håll. Vi behöver bli aktivare, bli radikalare och bli mer ickevåldsliga. Även om vapenindustrin nu verkar ha medvind, kan det krävas mindre än man tror för att få denna på fall. Då kommer jag att jubla, men det kommer framför allt att vara världens fattiga som kommer att ha fått vinstlotten.

fred,
martin

Se också Fria tidningen, Svt Rapport, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, ETC, Svenska Freds blogg, Svenska Freds hemsida, Ofogs hemsida, Andreas Ribbefjords blogg, GP, Norrländska Socialdemokraten, Sebastian Dahlgren, Hållplats Hådén och Världens blogg.