
7.45 den 21 april stod jag utanför den ståtliga byggnad som är
Svea hovrätt, Sveriges äldsta existerande domstol, på Riddarholmen i centrala Stockholm. Jag kände på den stora porten. Låst. Plockade fram min nedtecknade slutplädering och läste högt för mig själv medan jag väntade. Snart kom min medåtalade, Alvine, och vår advokat
Claes Borgström. Det var första gången vi tre träffades tillsammans. Alvine och jag var lite nervösa innan. Hade vår advokat hunnit sätta sig in i vårt fall? Men han lugnade oss snabbt genom att visa att han hade stenkoll och flera olika taktiker för att bekämpa åklagarens åtal. ”Men jag kan inte trolla, det förstår ni väl?” sa Borgström, för att inte ge oss för stora förhoppningar om ett frikännande.
När vi kom ut från vårt möte möttes vi av en stor klunga fredsvänner som bjöd på frukost vid trappan till hov

rätten. Underbart att så många hade kommit! Vi hade blivit lovade en stor rättssal så jag trodde att alla skulle få plats men nu visade det sig att endast 18 åhörare fick plats åt gången. Trist. Men de andra fick sitta i rum där de i alla fall kunde lyssna på rättegången. I början av förhandlingen visades vittnesmålen som
Alvine och
jag hållit i Eskilstuna tingsrätt. Det gavs inte tillfälle till någon ytterligare utfrågningar, varken av oss eller några andra vittnen. Borgström försvarade sen våra handlingar med att civil olydnad är en viktig och erkänd metod för samhällsförändring och att vi gjorde vår
avrustning i Eskilstuna 2008 i nödvärn, för att rädda andras liv. Han ifrågasatte också att jag skulle betala hundratusentals kronor till Aimpoint för att ha klättrat över ett stängsel. Det finns ingen ”adekvat kausalitet” mellan mitt stängselklättrande och Aimpoints massiva säkerhetskostnader, hävdade Borgström på ett mycket övertygande sätt. Hoppas att domaren och nämndemännen också tyckte det! Faktum var att det var supersvårt att avgöra vad de tänkte eller kände under rättegången. Slutligen höll
Alvine och jag våra respektive slutpläderingar. Domaren förklarade rättegången slut med orden att domen kommer att komma den 5 maj kl. 11.00. Det kan bli allt ifrån 0 till 4 månader i fängelse. Skadeståndet som Aimpoint vill att jag ska betala kan bli allt från 0 till 250 000 kr.
Det blev en jättebra rättegång! Domaren gav ett sympatiskt intryck och lät oss prata fritt, trots att Alvine och jag pratade massa politik och ideologi. Så är inte alltid fallet. Åklagaren kände vi igen från Eskilstuna tingsrätt, en ung blond smakfullt klädd kvinna. Då i mars 2009 hade hon varit ganska tuff och avbrutit mig när jag försökte förklara vårt syfte med aktionen. Men i pausen av denna rättegång fick jag ett mer positivt intryck av henne. Efter vi hade skakat hand sken hon upp och berättade att hon läst min avrustablogg och tyckte att jag skulle skriva ännu mer.
Efter rättegången gick jag hem till en kompis för att vila på hans säng. Jag passade också på att kolla om Alvines och min
artikel kommit in på Aftonbladet. Jovisst hade den det. Och en hel del kommentarer också. Här blev jag bland annat kallad "pacifist-terrorist". Ett annan kommentator beskrev mig så här: ”Så mycket passiv-aggressivitet och hat har jag aldrig sett i ett par ögon!” På kvällen blev det avrustacafé på Café Hängmattan på Söder. Himla trevligt

med ett fullspäckat program innehållande mat, musik, poesi, berättelser, vapenexportquizz med mera.
Innan jag lämnade Stockholm blev jag inbjuden till Sveriges Radio för att vara med i programmet
Människor och tro i P1. I inslaget, kallat ”
Vapenexport och kristen värdegrund”, fick jag möjlighet att bemöta Alf Svenssons vapenkrameri. Det var skoj.
På det hela taget blev det en fantastisk vecka, mycket tack vare alla fina ofogare och andra som fixade med alla möjliga olika delar för att göra detta till en riktigt lyckad avrustafestival. Tack till er alla!
fred,
martin