Saab berättar hur lätt det är att avrusta

När jag gick av tåget i Eskilstuna igår förmiddag knöt det sig lite i magen. Platsen associerar jag starkt till min nervositet inför avrustningen som vi utförde på Saab Dynamics (tidigare Saab Bofors Dynamics) för nästan exakt två år sen. Men oroskänslorna släppte helt när jag mötte upp med andra Ofog-aktivister i solskenet på Fristadstorget i centrala Eskilstuna. Där höll vi tal, läste dikter och pratade med Eskilstunabor om vapenexport och avrustning. Lokal och regional TV, radio och tidningar var där och frågade om hur det kändes att krävas på nästan en miljon kronor i skadestånd.

Anna (Alvine) Andersson blev körd direkt till tingsrätten från Hinseberg där hon avtjänar sitt fängelsestraff för avrustningsaktionen i Eskilstuna. Det var så fint att träffa henne igen! Hon verkade vara vid mycket gott mod. Klockan ett hälsade domare Karl Magnus Sjögren oss välkomna till rättegången. Saab Dynamics advokat Oscar Brandin inledde med att argumentera för att Alvine och jag ska betala 952 258 kronor i ersättning till Saab. Bara för en vecka sen hade Saab räknat ut att vi borde betala 1 110 522 kronor. Nu en vecka före rättegången och nästan två år efter aktionen har Saab kommit på att det är orimligt att kräva oss på 153 000 kr per förstört granatgevär eftersom detta försäljningspris innefattar också kikarsikte, reservdelar och låda. Endast granatgeväret kostar 104 000 kronor styck. Vårt juridiska ombud Tomas Missne påpekade att om de hade uppgivet felaktiga uppgifter på omkring 150 000 kronor till både tingsrätt och hovrätt skulle de mycket väl kunna ha gett oss felaktiga uppgifter om mycket annat. Han beklagade också det faktum att det är omöjligt för oss att undersöka Saabs uppgifter kring pris och annat, eftersom nästan allt i deras produktion och försäljning är täckt av sekretess.

Efter aktionen 2008 sa Saabs företrädare att inga färdiga vapen fanns i monteringshallen där vi var och avrustade. De var inlåsta på ett ”säkert ställe”. Men igår i rätten vittnade en verkstadschef på Saab-fabriken att fem av de granatgevär vi hamrade på var ”färdiga för försäljning” och ”bara packningen återstod” . Tyvärr framkom det inte till vilket land vapnen som vi avrustade var på väg men verkstadschefen sa att eldrören och granatgevären som vi hamrade på tillhörde olika ordnar. Det kan alltså varit på väg till två olika länder.

Det andra vittnet under rättegången var en ingenjör från Saab som berättade att det endast krävs några slag med en spetsig hammare på utsidan av ett Carl Gustaf gevär för att dess kolfiberlaminat ska spricka, vilket gör att man blir tvungen att kassera hela vapnet. Även väldigt små repor på insidan av granatgeväret gör att eldröret måste slängas. En avrustning kan alltså göras även av den mest ohändige (vilket har bevisats genom att jag lyckades!).

Vårt ombud argumenterade för att domstolen skulle döma ut ett lägre straff eftersom vi utförde handlingen i god vilja och utan egen personlig vinning. Saabs advokat verkade tycka tvärtom. ”Att man står för vad man gjort minskar skälen till jämkning” sa han och tillade att jämkning ej ska ges vid uppsåtliga brott. ”Syftet var att vapnet skulle totalförstöras. Syftet har uppnåtts, utan tvekan.” Slutligen höll Alvine och jag varsin slutplädering. Dom meddelas den 4 november kl. 14.00. Dagen knöts ihop med trevligt samkväm och god mat på Ming Palace några meter från tingsrätten. Det enda som var tråkigt var saknaden av Alvine när vi satt och åt vår smaskiga tofu och ris. Kriminalvården körde henne direkt tillbaks till Hinseberg där hon sitter till i början av december.

Fred,

Martin


Media om rättegången: Svt, SR, Corren, Ekuriren, Ekuriren, Folket, WRI.

Tal på internationella ickevåldsdagen

Idag uppmärksammade Kristna Fredsrörelsen internationella ickevåldsdagen på Medborgarplatsen i Stockholm. Jag fick den stora äran att motta årets ickevåldspris. Efter prisutdelningen höll jag nedanstående tal.

Idag är det internationella ickevåldsdagen, instiftat av FN. En dag att lyfta upp ickevåldets kraft. Det inträffar mycket våld på vår planet idag men det som ger mig hopp är att ickevåld är på frammarsch.

Förra året träffade jag Ellen och Jonna, två 11-åriga tvillingar från Eskilstuna. Deras klassföreståndare hade sagt att dem och deras klasskamrater skulle lussa för Saab Bofors Dynamics, det lokala vapenföretaget i Eskilstuna. Jonna och Ellen sa till läraren att dem inte ville följa med. ”Vi tycker inte det känns bra att lussa för ett företag som gör vapen, till exempel missiler som dödar människor." Lussandet för Saab skulle ge ett välbehövligt bidrag till klassresan. Men det argumentet bet inte på de båda systrarna: ”Vi vill inte åka på någon klassresa för sådana pengar. Då stannar vi hellre hemma” vilket de också gjorde.

Tvillingsystrarna Ellen och Jonna använde en av ickevåldets metoder, nämligen: ickesamarbete på moralisk grund. Denna metod användes också av Mohandas Gandhi, en spenslig och lättklädd man från Indien. Det var idag exakt 141 år sedan han föddes. Under stora delar av 1900-talet var Indien ockuperat av dåtidens mäktigaste nation, Storbritannien. Gandhi sa till sitt folk: ”Engelskmännen har inte tagit vårt land från oss, vi har gett det till dem.” Med detta menade han att ingen makt kan ockupera ett land och styra över ett folk om folket väljer att inte lyda. Genom ickesamarbete – vägran att lyda engelskmännens regler och lagar – lyckades indierna att ickevåldsligt återta sitt land.

En man på en annan kontinent påverkades av Gandhis budskap. Han är också ett av ickevåldets stora namn; nämligen Martin Luther King. Som pastor försökte han leva efter Jesu kärleksbudskap – älska din nästa som dig själv. Men han trodde att detta endast gällde individ till individ. När han hörde om vad Gandhi tillsammans med tiotusentals andra indier hade åstadkommit genom ickevåld förstod han att kärlek inte endast kan användas mellan enstaka personer, utan kärlek kan också praktiseras på samhällsnivå. Med denna insikt revolutionerade den amerikanska medborgarrättsrörelsen kampen för de svartas rättigheter. Sen dess har ickevåldsaktioner svept över jorden; befriat diktaturer, gett folkgrupper rättigheter och bekämpat förtryck.

Men fortfarande lider världen av våld. Vi spenderar mer än 1000 miljarder dollar per år på militära utgifter. Samtidigt dör fler än 30 000 barn varje dag av fattigdom. Här i Sverige märker vi inte av krig särskilt mycket. Ingen svälter på gatorna för att vi spenderar pengar på vårt militära försvar och vårt land har inte varit i utsatt för krig på väldigt lång tid. Men detta betyder inte att vi inte är involverade i krigföring. För det är vi – även om det inte är många som känner till det. Sverige är nämligen näst störst i världen på vapenexport räknat per person.

När jag hade börjat engagera mig mot den svenska vapenexporten fick jag ett brev från en man som hade flytt från Chile till Sverige på 1970-talet. Han berättade om att han på nära håll sett människor skjutas. I brevet skrev han att han inte ville att någon människa skulle behöva uppleva det han hade upplevt i Chile, och därför stödde han helhjärtat vårt arbete mot den svenska vapenexporten.

Det är jobbigt att höra om krig; om bombningar, tortyr och massvåldtäkter, som ofta är delar av krigföring. Men vi ska ändå vara tacksamma för de flyktingar som flyr från krig och kommer till vårt land. Dem har en berättelse som vi behöver höra – den om hur viktigt det är att kämpa för fred, så att inte fler länder behöver drabbas av krigets fasor.

Jag tror på ickevåldet som ett sätt att bekämpa våld i alla dess former, i stort och i smått. Det går att avskaffa denna primitiva handling vi kallar krig. Det börjar med oss. Redan idag kan vi så ett frö för freden. ”Som du sår ska du skörda” står det i Bibeln. ”Det finns ingen väg till fred, fred är vägen” sa Gandhi.

Ett frö att så kan vara att bli medlem i en fredsförening, till exempel Kristna Fredsrörelsen, som står här på Medborgarplatsen idag. Tillsammans kan vi skapa ett Sverige som blir världsmästare i fred, snarare än vapenexport.